teamponnybrudarna

Var sjukt nära att sluta med terrängen efter Mantorp , kände mig bara inte taggad. När jag red ner till terräng träningen blev det ju lite konstigt, Harry vägrade gå och bara svär stanna vilket resulterade i att jag kom lite sent. Jag kom i alla fall dit med känslann att det skulle gå åt skogen, gjorde två språng på lilla grinden sen fick jag hoppa den stora grinden med helt okej känsla. Sen hoppa vi stubbhindret och samma där en helt okej känsla.
Sen skulle jag hoppa den "stora" stocken med ris, som jag en gång hoppat i höstas då jag var ganska rädd. När Björn sa att jagv skulle hoppa den fick jag en stor klump i magen men tänkte han vet vad vi klarar och försökte så bestämt jag vågade hoppa hindret och vi kom över med ett mindre fint hopp.

Igår sa Björn att jag skulle hoppa denna stock jag kände att Harry tveckade lite och la om benen och fick ett underbart hopp med WOW känsla. Det var då jag kände vilken utveckling vi verkligen gjort vilken bra inställning jag har fått, och det märker Björn också för nu får vi hoppa dom högre hindrerna tex P90 hinder. Det är då det blir som roligast när det inte bara är en lite stock rakt fram liksom utan flera hinder i olika vinklar osv. Man blir verkligen taggad att fortsätta och tävla när Björn säger "nu får du allt åka och tävla!" vilket jag verkligen vill nu!
Blir nog fälttävlansponny av Harry om det går bra med vetrinärbesiktningarna.