LMF
Jag tror att många hästmänniskor känner igen sig i inlägget jag kommer skriva här.
Det är inte lätt att ha häst. Att ha ett intresse som kan krossa en så hårt. Både kroppen och hjärtat. Att behöva rida varje dag. Jag älskar det. Jag älskar det mer än allt annat, även om många saker ligger tätt in på det. Då tänker jag på mina vänner. Det är otroligt bra att ha hästmänniskor som vänner. Dom förstår hur det är. Att man inte kan ses varje dag och att man inte har den tiden man önskar.
Det är en person som jag önskar jag kunde spendera mycket mer tid med än vad jag gör. Jag försöker att ta vara på tiden som jag har med henne istället. I skolan tillexempel. Äter ofta lunch med henne tillexempel. Jag älskar henne så otroligt mycket. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Jag kan verkligen prata om allt med henne. Hon vet mer än någon annan om hur jag tycker och tänker. Hon finns alltid där för mig. Hon är den ändå som fått höra hela sanningen om det långa inlägget jag skrev för ett tag sen.
Hon är så otroligt stark. Ensam. Jag önskar att jag kunnde finns där för henne mer än vad jag gör. Jag har inte tiden för det , och det är jag ledsen för. Hon är så otroligt bra.
Det bästa med henne är nog att hon kan mig ut och innantill. Behöver aldrig säga något. Och hon vet att jag blir glad av att rida. Därför låter hon mig göra det. Det är viktigt i en kompisrelation som ska fungera tror jag. Jag önskar verkligen att jag hade mer tid för henne. Men jag hoppas hon vet att jag älskar henne ändå. Super mycket. Och att jag verkligen försöker ta vara på tiden vi faktiskt är tillsammans.
Så alla: ta vara på tiden ni faktiskt har med människor ni bryr er om. Dom små stunderna är ofta dom bästa <3
/ felice
Kommentarer
Trackback
